Tomhet

Jag vet inte alls, men allt känns knasigt. Inte kärleken, men allt annat. De känns som alla har något som dom e så sjukt bra på, de dom ska göra som e bra och få uppmärksamhet för. Jag vill vara bra på något, bra i skolan, kunna göra allt samtidigt. Jag hatar att känna mig kass. Folk säger något, som får mig att känna mig så mindre värd. Speciellt med vissa personer, vill inte skriva för jag vet att dom läser bloggen och de e typ bara dom som läser den.. Det finns så mycke jag vill göra, så mycke jag ångrar jag gjort. Jag önskar jag hade skött mig redan på högstadiet, fått mvg i allt som typ min syster fick. Komma in på den bästa skolan, få en bra utbildning och klara av gymnasiet så lätt. Ist gick man ut med dom sämsta betygen på högstadiet. Jag har bara 1 och ett halvt åt kvar i skolan och hälften e ig. Jag får panik av att tänka på det. Jag bara vill, få det bästa betyget. Men de spelar fan ingen roll om jag pluggar 200 timmar, eller hur mycke folk peppar mig eller jag peppar mig själv så hjälper det inte. Hur ska jag göra? Ge mig ett nytt liv tack..
Jag känner mig så kass, kanske e jag älskar iaf av den bästa pojkvännen. Men ändå känns de som jag inte räcker. Jag vill känna mig stolt, känna mig bäst av alla och vackrast av alla. Men som sagt, drömma kan man..

Sitter just nu och lyssnar på Perkiles & Anna-Finns det nån annan? Låten e så bra, men känslosam. Skåningar kan som sagt sjunga också..
Snart kommer förhoppningsvis Jimmy, vi ska äta mat här hemma och sen passa Emil och Moa, orkar egentligen inte :/. Men har man sagt ja så har man..

Det finns ingen som älskar dig som jag.
När solen går upp väcker den värmen i min dröm,
att du e här föralltid & där står det still.
Det känns bra, du finns här 24/7..