Det finns så många tankar nu, om allt men ändå inte. Jag vill inte ha någon skola precis nu, jag behöver lugnet. Speciellt efter detta "jobbiga" lovet. Lovet var inte som man väntat sig, fast att man fick ha sin man bredvid sig hela tiden eller bara få pussa på honom. Jag vet, att det bästa som finns är han. Men han är inte bredvid mig dygnet runt. Ibland önskar jag att jag var en ande eller något, som fick mig att se honom alltid. Just love him. Men nog om det, sitter här klockan 07,30 och är redan klar, tåget går inte förrän klockan 08,55. Fast får cykla idag :/. Efter skolan sk ajag inom banken, för min internetbank har inte funkat på sådär ett halvår. AJAJAJ. Sen ska vi åka och hämta min mobil om jag nu har sån tur att jag får den idag, men vilket sanja sa jag skulle. Har jag och Emma sen tur e där tid för Spinning klockan 18,30 med min galna faster. Som först tyckte vi skulle vara med på vasa-spinningen vilket innebär att man spinnar i hela 4 timmar, så svara jag bara " vill du se en död brors dotter?" men då fick jag bara att hon var utbildad livräddare, bra svar bra vsar. Men icke, jag och Emma kommer aldrig klara det, eller i alla falla inte jag. Men en gång i tiden ska vi klara det. För dessa 4 månader framåt ska gå åt träning, skolan och körkort. Inte för jag förstår själv hur det ska gå till men de måste de bara göra. Skolan har gått så bra nu , så de måste de göra nu med. Alla dessa tur med proven och allt. DE MÅSTE BARA GÅ. Sitter och tänker på de och när de gäller skolan och som jimmy sa så gäller de mig och ingen annan. Ingen annan knasig människa från min klass ska försöka lyckas att sabba en skoldag. Jag bryr mig om folk, de gör jag. Men bara vissa. Jag orkar inte höra 100 människors bekymmer varje dag. Tycker jag har tillräckligt själv. Och enligt mig mår jag bara inte bra av alla dom som ska tröstas. Jag bryr mig om minsa närmsta vänner, min pojkvän ( som även är den bästa vännen jag har) och min familj. Sen orkar jag bara inte. De finns inget värre när man inte får en syn i vädret för alla pratar om sina problem. Jag är inte den som skäms över att jag mår dåligt, men de finns speciellt folk man kan prata med och om alla bara vetat de hade alla mått bra. Men sen är det inte konstigt om halva sverige e depprimerade, de finns ju sjuka mönniskor sm fördärvar totalt och föräldrar som skiter blanka fani vad deras 14 åriga barn gör, så om dom jobbar på en strippklubb eller är en hallick. Well, världen e underlig.

Jag har iaf världens bästa pojkvän, världens bästa familj. För mig räcker det. För dom finns och dom bryr sig. Och vad skulle lilla Fia gjort utan dom? INGET ;D

Nej, förlåt om mitt urkassa inlägg var dåligt ;p hur nu det går ihopa. Så måste jag ner och fixa håret och klä på mig.

Puss&Kram